Maj-Lis Bång, kallad Maja, har varit medlem i RSMH Karlstad sedan 1990.  

– Att komma hit betyder väldigt mycket för mig. Jag har mycket ensamtid och det är trevligt att träffa andra. Jag hoppas att fler ska hitta hit, säger hon. 

RSMH i Karlstad, som även går under namnet Kalstasola, har funnits sedan 1986. I dag är det fem personer som äter lunch tillsammans i lokalen, samtidigt som matlådor produceras för leverans. 

– Jag är ofta här och äter lunch. Jag gillar rotmos som det är i dag, och kålpudding, säger Maja. 

Läser dikter för varandra

Hon är också med i en skrivarcirkel som hålls här på onsdagseftermiddagarna. Som uppvärmning inleder medlemmarna en övning där det skriver ett ord för varje bokstav i alfabetet från A till Ö.  

– Sedan bestämmer vi ett ämne, till exempel ‘vinter’ och skriver dikter som vi läser upp för varandra. Det känns bara bra att göra det, vi är trygga med varandra.  

Fortsätter med luncher

Maja Bång är en av föreningens 55 medlemmar. Det skedde ett tapp under pandemin, men genom att fortsätta med luncher och aktiviteter tror medlemmarna i RSMH Kalstasola att de kan få fler att hitta hit.  

Text: Anna Morin  

Texten är ursprungligen publicerad i medlemstidningen Revansch.  

När botten var nådd, vågade sig Khai Chau in på sin lokala RSMH-förening. Först fem minuter om dagen. Sedan lite mer, för varje gång. I dag har han varit en aktiv medlem i snart 30 år:   

– Jag har tre hem. Hemma, RSMH och bowlinghallen, säger han.  

Khai Chau drabbades av paranoid psykos för första gången 1990, när han gått ut gymnasiet och gjort sin värnplikt. Numera firar han sina årsdagar som psykosfri.  

– Den eviga frågan är varför, jag vet inte varför jag blev sjuk. Jag haft ett par återfall när jag har slutat med medicin. Men nu har jag inte varit inlagd sedan den 25 november 1993. Jag håller hårt på det datumet, som en långsiktig strategi, med målet att inte bli sjuk igen. Jag köper en årskalender varje år och skriver återfallsfri. Sedan tar jag ett år i taget. Återhämtning är som att lära sig cykla när man är barn, man måste fokusera på pedalerna hela tiden först men ju längre tiden går så kan man börja titta framåt. 

Besökte föreningen anonymt

En dag i väntrummet i psykiatrin såg han ett nummer av RSMH:s medlemstidning Revansch. Men att våga börja prenumerera, det var ett för stort steg.  

– Tänk om grannarna eller brevbäraren sett vad jag fick. Så tänkte jag då, säger han.  

– När botten verkligen var nådd kontaktade jag ändå min RSMH-förening i Eskilstuna. Jag gick dit som anonym besökare, bara fem minuter per dag först. Jag fick bra bemötande och förståelse från dem som var där. Sedan frågade de om jag ville sitta med i styrelsen, som sekreterare. Då kom jag till nytta och fick skriva protokoll. Så började mitt föreningsliv, berättar Khai Chau, som i dag är styrelseledamot i RSMH.  

En känsla av sammanhang

I föreningen fanns en bowlingveteran. Han tjatade med Khai Chau till bowlinghallen. Och Khai Chau blev fast.  

– Nu har jag spelat där i 27 år. Jag har som tre hem: hemma, RSMH och bowlinghallen. Bowlingen är hela min värld utanför psykiatrin, jag är där varje dag. Den har skapat en känsla av sammanhang. 

Text: Anna Broström  

Anneli Rosenqvist i Hultsfred har grundat RSMH i Hultsfred. Med bipolär sjukdom och en situation där hon stod utan arbete efter 19 år, har hon egenerfarenhet hon kan dela med sig av till andra.  

Anneli Rosenqvist bor i Hultsfred. Efter 19 års anställning blev hon för åtta år sedan av med jobbet.  

– Situationen gjorde att jag tappade allting. Tidigare i livet har jag klarat mig trots min diagnos, jag har alltid tränat och jobbat och haft någonting att göra, berättar hon. 

I dag har hon, efter att ha fått arbetsträna i kyrkan ett par år, fått jobb som timvikarierande personlig assitent hemma i Hultsfred.  

Vad ger dig återhämtning?

– Att komma in i arbetslivet igen! Jag äter inga mediciner just nu, men sömnen är A och O. Jag tror på att skapa tillfällen för jobb, att vi som är sjukskrivna kan göra nytta. Det ger balans. Men myndigheterna, Arbetsförmedlingen, A-kassan och Försäkringskassan gör det svårt för oss. 

– Jag har alltid tränat mycket och tycker om att vandra i skogen med min dotter och min 13-åriga gårdshund Foxy. Annan träning jag tycker om är att cykla, stationsträning, boxning och att anordna självförsvarskurser. Även paddla kanot, kajak och surfbräda samt yoga, mag- och linedans, all träning är bra. Jag hjälper också äldre människor privat med städning och social gemenskap. 

Hur har föreningslivet bidragit?

– Jag startade RSMH-föreningen i Hultsfred och Vimmerby för länge sedan. Idag håller jag i självhjälpsgrupper med kamratstöd i RSMH Hultsfred. Grupperna stöttar varandra och vi har aktiviteter som bowling, kamratstöd och fika vid sjön. I självhjälpsgrupperna stöttar vi varandra. 

– Jag ska börja föreläsa om bipolaritet, fysisk aktivitet och motivation. Ibland känner jag inte att jag är en stark person, även om vänner säger det till mig. 

Vad betyder återhämtning för dig?

– Återhämtning är balans för just dig. Det ser olika ut för alla, att gå ut i skogen eller cykla och simma. Att man hittar och gör det man tycker om, om det är att ha någonting att pyssla med, socialt umgänge eller inte. Alla får hitta sitt sätt. 

Av: Anna Broström 

Texten är ursprungligen publicerad i RSMH:s medlemstidning Revansch, men något omarbetad.  

När Jenny Wetterling mådde dåligt och sökte upp RSMH – Riksförbundet för Social och Mental Hälsa – backade hon i dörren. Då tog någon hennes hand och sa: Du är så välkommen, här är en kopp kaffe. RSMH blev vändningen – och nu ser hon dagligen hur föreningen räddar liv.  

– Det var tur att någon satte den där koppen kaffe i min hand och började intressera sig för mig. Att jag kunde få finnas som den jag är, säger Jenny Wetterling.  

Då mådde hon dåligt och sökte stöd och gemenskap – och RSMH blev den medmänskliga plats psykiatrin inte kunde erbjuda. I dag är Jenny Wetterling själv engagerad i RSMH Skåne och intressepolitisk talesperson i förbundsstyrelsen.  

Kraftsamling

RSMH erbjuder stöd och gemenskap till alla som mår dåligt, och Jenny ser dagligen hur RSMH räddar liv. Ett exempel är en man som hittades utomhus, suicidal. Han blev omhändertagen av slutenvården, men plötsligt fick han veta att de skulle skriva ut honom – till ingenting.  

– Som tur var vände han sig till oss på RSMH. Han kom utan en sko, med en halv strumpa. Då kraftsamlade vi. Vi åkte med hela bussen, med vår chaufför. Vi hittade ett boende och ordnade så att han fick mat i sitt kylskåp. 

Mannen fick ett busskort, och uppmaningen: Du kan ta dig till RSMH, vi har öppet 10-20 alla dagar i veckan. Här finns ett sammanhang för dig, här kan du få vila. Här kan vi hjälpa dig med kontakterna med psykiatrin och socialtjänsten.  

– Jag tror att han framför allt fick ett värde som människa. Det var det allra viktigaste – att få finnas i ett sammanhang, att få bli sedd och hörd. Och att få sina mest basala behov tillgodosedda. Och att kunna resa sig i det.  

Trygga mötesplatser

Jenny Wetterling beskriver hur mannen blev en målande bild av någon som kunnat resa sig med hjälp av RSMH.  

– Nu började den här personen framträda. Att få se honom välklädd, han hade till och med fått en slips, sitta och titta på en hockeymatch. Från att vi hittade en trasig man utan sko till att han är med i en gemenskap och sitter och hurrar för att hans lag visserligen förlorade den här gången – men ändå! 

Hos RSMH finns trygga mötesplatser för alla med erfarenhet av psykisk ohälsa – såväl brukare som anhöriga – oavsett diagnos eller bakgrund. 78 lokalföreningar över hela landet erbjuder hälsofrämjande aktiviteter och gemenskap där alla får delta på sina villkor. Jenny Wetterling ser RSMH som ett viktigt komplement till psykiatrin.  

– Vi ser dagligen vad det betyder att få finnas i en gemenskap. Att bli sedd, hörd och bekräftad. Och att faktiskt få blomstra i små stunder. Men att också få lov att vara förtvivlad i stunder.  

– Här är människor som också mår dåligt, men det finns en sån medmänsklighet som är på riktigt. Så om du mår dåligt och tvekar – ta den där kaffekoppen, våga stanna de fem minuterna. Ni kommer att bli så väl mottagna.