Erfarenheter från PO Unga/Barnombud i Västernorrland
Barns egen röst och vilja behöver få större utrymme. Det blev tydligt när vi samlade ett 60-tal barn, unga, forskare, skolpersonal och samarbetspartners i Sundsvall för avslutningskonferensen för Arvsfondsprojektet PO Unga och barnombud.
Dagen fylldes av berättelser från barn och unga om psykisk ohälsa, press, skolfrånvaro och vad som får dem att orka igen. De beskrev också vad som händer när vuxna faktiskt lyssnar, inte bara för att svara utan för att förstå.
Kerstin Evelius och Sylvia Carlsdotter från SKR höll fördjupande pass om barnrätt och den kommande socialtjänstlagen. Genom hela dagen återkom samma slutsats som ligger till grund för vår rapport och vårt arbete: tidiga och främjande insatser fungerar bara om barn själva får vara delaktiga.
Tre års arbete nära barn och unga
Under tre år har vi i RSMH arbetat tillsammans med barn och unga i Västernorrland som haft svårt att vara i skolan. För många har det handlat om långvarig frånvaro, oro, psykisk ohälsa eller svårigheter kopplade till NPF. Andra har varit på väg att tappa fotfästet helt och behövt stöd för att hitta tillbaka till vardagen.
Projektledaren Annika Bostedt beskriver kärnan i arbetet så här:
“Barn vet vad de behöver. Men för att våga säga det högt krävs trygghet, tid och en vuxen som faktiskt lyssnar.”
Genom samtal, relationsskapande arbete, kunskap om Barnkonventionen och en barnanpassad version av Supported Education har barn fått möjlighet att förstå sina behov och uttrycka sina mål. Många har aldrig tidigare fått frågan: Hur vill du att det ska vara för att du ska orka?
När barnets röst får styra riktningen
Barn vi mött berättar att förändringen började när någon såg dem som personer och inte som ett problem. Citat från rapportmaterialet fångar detta tydligt:
“Jag hade F i flera ämnen och orkade inte längre. När jag fick stöd att berätta vad jag behövde blev allt lättare.”
“Jag trodde jag skulle hoppa av skolan. Nu går jag på möten själv och vågar säga ifrån när något inte fungerar.”
Barn som tidigare varit hemma på heltid började återvända i små steg. Andra stärkte sin motivation, självkännedom och tillit till vuxenvärlden. Föräldrar beskriver att de fått avlastning och hjälp att navigera i ett system som länge känts svårt att påverka. Många vittnar om hur deras barn fått tillbaka hopp och kraft när de blivit lyssnade på och tagits på allvar.
Barnets rättigheter som grund
En röd tråd genom projektets tre år är att göra Barnkonventionen konkret och användbar i vardagen. Barnombud och barnrättsstrateger har stöttat barn och föräldrar i möten med skola, vård och socialtjänst och sett till att barnets rätt att bli lyssnad på inte försvinner i systemens mellanrum. Att arbeta rättighetsbaserat har inneburit att barn fått veta vad de kan förvänta sig, vad de har rätt till och hur de kan uttrycka sina behov på ett tryggt sätt.
Metodstöd i en barnanpassad version av Supported Education
Parallellt har vi använt en barnanpassad version av Supported Education. Metoden ger barn struktur för att förstå sin situation, identifiera sina styrkor och hinder och formulera små konkreta handlingsplaner. Arbetssättet syftar till att stärka motivation, delaktighet och vardagsfungerande, inte att ersätta skolans pedagogiska uppdrag. När barn får förutsättningar att känna sig trygga, förstådda och delaktiga blir skolnärvaron något som de kan bygga upp steg för steg.
Erfarenheterna samlade i en rapport
Projektets slutrapport finns nu att ladda ner. Den beskriver tre års arbete nära barn och unga, de erfarenheter barn och föräldrar delat med oss och de verktyg som funnits med i vardagen. Rapporten kan användas av skolor, kommuner och andra verksamheter som vill arbeta mer rättighetsbaserat och delaktighetsfrämjande.
Arbetet fortsätter
Projektet är avslutat men arbetet med barns rättigheter och delaktighet fortsätter. Vi vill tacka alla barn och unga som deltagit, alla föräldrar, alla professionella och Allmänna arvsfonden som gjort projektet möjligt. Vi fortsätter arbeta för att barns röster ska tas på allvar och för att varje barn ska få möjlighet att uttrycka sina behov och forma sin egen väg vidare.
