|
Att leva med självskadebeteende
Självskadebeteende
som Jonas, Sofia och Lena berättar om förekommer vad man känner
till bara i västvärlden, med historiska belägg från 1700-talet. Många menar att det på senare tid ökat bland unga människor.
Skälen skulle vara en utbredd
kroppsfixering i samhället och där
fler gör skönhetsoperationer, tatuerar och piercar sig och att vissa
grupper av ungdomar har det gemensamt att de självskadar sig. Ett
annat skäl skulle vara att det "smittar" på de sätt som
Lena berättar om och ytterligare skäl som anförs är att ungdomar
mår sämre idag. Samtidigt vet vi att det är ett problem som
uppmärksammas mer än tidigare. Så även om man kan anta att
självskadebeteende ökar finns inga säkra belägg för det.
Med självskada menas en impulsiv och medveten
handling med syfte att skada sin egen kropp utan att vilja dö.
Beräkningar säger att mellan fem och sju procent (12 procent av
flickorna) av alla ungdomar självskadar sig och bland vuxna drygt tre
procent.
Självskada räknas som ett självdestruktivt beteende,
precis som att röka, utsätta sig för farliga situationer och
relationer, självmord och självmordsförsök, ätstörning, missbruk
av alkohol och droger.
När det talas om självskada brukar också nämnas en form av
självskada som kan förekomma hos personer som är utvecklingsstörda
eller har autismstörning, så kallat stereotypt självskadande,
liksom självskada vid vissa svåra psykotiska tillstånd och
tvångsmässig självskada vid något som kallas för trichotillomani.
Någon skarp gräns mellan självdestruktivt beteende och
självskada går inte att dra. En del som självskadar sig har
tidigare haft traumatiska upplevelser, andra har missbrukat alkohol
eller droger och åter andra har försökt ta livet av sig. I Jonas
fall är det till exempel uppenbart att han åtminstone vid ett
tillfälle hade för avsikt att verkligen avsluta sitt liv, samtidigt
som han medvetet skadade sig själv genom att skära sig, svälta och
dricka alkohol. Han har alltså haft flera självdestruktiva beteenden
och där ett av dem, att han skar sig själv, direkt kan hänföras
till det man menar med självskada.
Hälften av alla som självskadar sig har också någon
form av ätstörning, liksom att det ofta förekommer bland dem som
fått diagnosen borderline, som är en form av personlighetsstörning.
Det finns många känslomässiga reaktionsmönster som
påminner om varandra oavsett vilket självdestruktivt beteende man
har. När Lena skadade sig själv genom att förgifta sig med
mediciner gjorde hon det för att människor skulle bry sig om henne,
förklarar hon. Det var också anledningen till att Sofia
fortsatte att karva i sitt sår. Självhat är också något som går
igenom i alla tre berättelserna som vi fått del av.
Självskada och andra självdestruktiva handlingar
handlar alltså om svårigheter att kunna hantera negativa känslor
och impulser.
|
